Det var en gång en olydig apa som hade hamnat i helvetet
Där blev han inkallad till satan. - Du har gjort din tid, nu ska du ut
Då får du lova evig lycka och femton gods fyllda med guld.
- ASCH fanns det nån sån lott på jorden skulle jag väl tagit denna själv.
Och uppskickad till jorden stod sig vår apa ganska väl
Där var de som honom smickra, sa han var vis, nästan utan fel.
Det var då han lurade en ängel och snodde dennes skrud
För att komma in i himmelen, denna apa skydde inga bud.
Insläppt av själve sankte Per steg apan in i nån slags sal.
Där Gud bjöd Buddha ljuva frukter och Jesus stod på knä och bad
Gud sa, du store vise Buddha, Jesus världens ljus här tag nåt gott
Och du din lille fula apa du ska väl också hava nåt.
Då härsknade apan till en smula titulera mig värdigt får jag be
Sen ingick han ett vad med Buddha med villkor för att så ska ske.
Då ska du hitta världens ände, och lyckas du ej får du ditt straff
Så skuttade apan emot fjärran i goder mod och i all hast.
Sjuhundra vår apa vandra, fem berg han såg där resa sig
Han besteg det allra högsta och tömde blåsan på dess topp
Sen steg han åter in i himmelen för att berätta om sitt dåd
Och gänget de var kvar i soffan Buddha satt och Jesus låg.
Nu har jag varit vid världens ände sa apan glatt och Buddha log
och sträckte fram sitt längsta finger, här ta och lukta är ni god.
Då plötsligt fattade vår apa när han kände lukten av sitt piss.
Han hade aldrig lämnat handen, så stor va Buddha och så vis.
I tusen år får han nu sitta och tänka över vad han gjort
Med tappad självtillit och skammen går tiden inte lika fort.
Nu får han lära sig bli ödmjuk och tänka över Herrens bud
Nu får han vänja sig vid tanken på att han inte själv är någon Gud.