I hela mitt liv har jag levt inne i en dröm
Och trott att om jag avslöjade mig, så var jag dömd
Jag har blundat och inte vågat se
vem jag egentligen är
Jag hade förlorat all sans och perspektiv
Hade redan offrat bostad jobb och min familj
Som en vålnad i gatuljusens sken
Sågs en hopkurad figur på trötta ben
Jag sjönk allt längre ned i denna djävliga spiral
Ju mer jag svek, lurades och stal
Jag blev så uppiskad av ångest och av skam
Så för en fix kröp jag på knäna lydigt fram
Men allt har ett slut, ja dom säger så
Kanske på kåken eller i en påse på en bår
Jag hör till dom få som fick ett alternativ
Jag fick en kvast så jag kan städa upp mitt liv
Här står jag nu framför spegelen och ler
Försöker garva åt pajasen jag ser
Det är inte alltid så lätt att älska denne man
Men jag tror faktiskt han gör så gott jag kan
Och så länge jag ser att det finns nåt jag kan rätta till
Så länge finns hoppet om jag fortfarande vill
Och om det blir fel så är det inte illa men’t
Det är bara förståndet som är klent